Upp tidigt, 05:30, för bussen till Flores, Guatemala. Resan bestod av buss fram till gränsen, en trevlig båttur en bit upp längs floden Usumacinta, och sen en ytterligare buss till Flores.
Flodbåten till Bethel och Guatemala
Vad gäller vägarna i Mexiko är de i rätt så gott skick. Fartgupp, vibradores, tar effektivt ner farten vid skolor eller byar längs vägen. Också varningsblinkers används flitigt, exempelvis om det är kossor på vägen, eller blir en hastig inbromsning för köer. På den guatemaltekiska sidan finns inte lika många fartgupp, det behövs inte! Mer än halva vägen mellan Bethel vid gränsfloden och Flores är så dålig att det är trevligare att åka traktor på en åker, vad gäller bekvämlighet, oljud och hastighet! Och det var inte några 100 meter, 6-7 mil, så det tog ett par timmar innan vi kom upp på asfalterad väg. Framåt eftermiddagen kom vi i alla fall fram till målet, Flores i sjön Petén Itzá.
Kor på vägen!
Flores är en liten ö, i hopbyggd med fastlandet, och i princip helt täckt med hus. Mitt hotellrum har sjöutsikt och till och med en liten balkong! Ner till vattnet är det inte många meter, och vattentemperaturen när jag kom mig i, perfekt, lagom att svalka lite. Det är helt klart ett turistställe, många hotell, restauranger och små souvenirbutiker i varje hörn.
Från min lilla balkong strax före solnedgången
Imorgon blir det ytterligare en tidig morgon, 04:30 går bussen mot Tikal, som stoltserar med att vara Mayarlämningarnas moder. På eftermiddagen blir det mer slappande i Flores, och sedan vidare mot Belize. Enligt två småländskor här på hotellet ska vägen mot Belize vara av samma skumpiga toppklass, yay!
