Utsikten från Lunas Castle, vårt hostel
Tight i kanalen när ett Panamaxfartyg går igenom
Att kolla in kanalen var ett måste, så vi åkte ut till Mirafloresslussarna, kollade en stund på museet och efter en stund kom de riktigt stora båtarna. Panamax är klassningen på skepp som har maxmått för att klara just panamakanalen. 294 x 32 m gäller idag, men arbetet pågår för att kunna bygga ut till ännu större båtar.
Efter kanalen åkte mina vänner hem, så sista dagen var lite strosande i Panama City. Jag åkte ut på en ö som skulle ha ett köpcenter, men det var då inte många butiker. Däremot var det rätt så fin väg dit ut och man hade bra utsikt in mot staden. På vägen tillbaka slog vädret över och det blev åska! Jag kom mig i alla fall in till ett annat shoppingcenter och fick köpt mig en ny väska och lite kläder, nu var det ju snart slut på kånkandet!
Min ryggsäck som jag haft med mig hela vägen från Mexico City, en tripp på sisådär 400-500 mil, rymmer bara 25 liter. Många backpackers man mött har haft väskor större än dem själva. Jag är väldigt glad att jag haft en så liten ryggsäck, det är inget jag känt att jag saknat under resan, och det är skönt att kunna bära den själv, också längre sträckor. Det är ju varmt i centralamerika, så det har inte gått åt så mycket kläder, och är lätt att tvätta längs vägen nån gång i veckan. Jag hade med två långärmade tröjor, och använde båda på ett ställe, toppen av vulkanen San Pedro på 3000 meters höjd. Resten av tiden låg fleecetröjan i botten av ryggsäcken och tog plats.
Det jag har saknat är i så fall möjligheten att köpa med mig souvenirer. En del saker fick jag ändå med mig, en miniflaska med Quetzalteca Rosa de Jamaica, hibiskuslikör från Guatemala, hörde till favoriterna. Annars var de flesta sakerna från Panama, av förklarliga skäl.
Resan har varit fantastisk, och jag har träffat många härliga människor men nu är det dags att åka hem.
Panamas skyline från Panama vieja med fiskehamnen i förgrunden
...och på natten!
