Forsränning

På kvällen efter snorklingen beslutade jag mig för att det skulle bli forsränning! Min rumskompis Jo Ann bestämde sig på stående fot för att följa med, alltid kul att åka tillsammans med någon. Vi valde, klokt nog en nybörjartur, klass I-II. 

Redo fär äventyr!

Efter att ha fått hjälm, flytväst och paddel var det säkerhetsgenomgång och sen gav vi oss av, men att komma i land någorlunda torrskodd visade sig direkt vara en fåfäng förhoppning. Vi var sex tjejer i båten och var såklart ett populärt mål i vattenkriget som snart utbröt mellan båtarna. Sedan tog floden fart och det pirrade bra i magen på de brantaste ställena!

På en lugn bit av floden erbjöds vi att hoppa i och bada. Det var rätt häftigt att bara glida med, men sen var det lite bökigt att få i alla i båten igen... Efter en bit till fick vi syn en guide som låg och guppade i vattnet. Vi styrde så klart dit och räddade honom, men snart betalade han tillbaka genom att välta båten! Tack för den, liksom... Man kan ju undra varför hans grupp hade övergivit honom. Men kapsejsning ingick förmodligen i "upplevelsen".

Snorkling på Mantanani

Dykguiden Randy var ledig och fixade så att jag fick åka med till paradisön Mantanani, två timmar norr om Kota Kinabalu. Han hade jobbat där innan och kände såklart de som jobbade där. Båten var full med asiatiska turister som tyckte det var jättetufft att åka och snorkla. Jag tyckte väl att det var lite dött och väl djupt, så jag övergick i att öva på fridykning. Dykning gillar jag ju, men simma ner och toucha botten-dykning har jag inte gjort sen jag tog simmärken. Efter ett par försök kom jag ner till 5-6 meter, måste vara personbästa!

 

En gul firre och en blå sjöstjärna

Stranden hade fin sand och vattnet var klart, men det var lite skräpigt där, de höll på att bygga. Vi fick en god lunchbuffé och ett till snorklingspass på eftermiddagen innan vi åkte hem igen. Då märkte jag hur förrädisk snokling är! Axlarna och ryggen var alldeles röda och eftersom man kyls ner av vattnet märker man inte att solen tar ändå...

Dyk med bläckfiskar och sköldpadda!

Nu har benen vilat upp sig och tentan är avklarad, så idag var jag och dök igen. Dagen inbegrep tre dyk, och god lunch innan det sista dyket. Öarna ligger nära Kota Kinabalu, så det tar inte särskilt lång tid att åka ut, skönt. Denna gången var vi några fler på båten, de andra dykarna var två instruktörer och en divemaster. Dessutom var två lokala divemasters med som guider. Så jag var ganska ordentligt den minst erfarna dykaren ombord! Samtidigt som man är lite rädd att göra bort sig är det oerhört lärorikt att dyka med rutinerade. De gav tips och pekade ut många olika djur, framförallt de häftiga nakensnäckorna, men också en Bandad korallräka och ett par orangutangkrabbor. Jag får nog se till att skaffa en bättre kamera, GoPro:n har svårt att fotografera tillräckligt nära de mindre varelserna.

 

I början av sista dyket råkade vi på en sköldpadda. Härliga djur, och jag har inte haft turen att se särskilt många innan. Därefter blev det fortsatt fler nakensnäckor. Men femtionde gången de andra dykarna ville visa en nakensnäcka fick jag protestera, denna gången är det ni som ska komma hit! Jag hade hittat min allra första bläckfisk, och det en rejäl en!

 

Efter någon minut med bläckfisken gav den sig av, då får jag syn på nästa, det är ju en till! Den är lika stor, men mörkare i pigmentet. Häftigt! Jag har försökt ladda upp filmerna på bläckfisken och sköldpaddan, men det vill sig inte, så det får bli print screen-bilderna istället.

Bandad korallräka

Vattnet var aningen grumligt, och det var inte särskilt mycket färger, men jag gillade verkligen korallerna, många olika. Så även om sikten inte var den bästa, gillade jag verkligen dessa dyk! Revet var verkligen levande här.

 

Nakensnäcka

Kota Kinabalu, del 2

En övergiven ruin har tagits över av konstnärer, en dag i veckan har de marknad här

Dagen efter berget var mina ben döda. Särskilt att gå ner för hostelets trappa, aaaj! Knäna var slut, och sån träningsvärk! Då passade det ändå rätt bra med inomhusaktiviteten tentaplugg och dagen efter, tentamen. Det är lite tråkigt att behöva göra sånt på semestern, men klart bättre att att inte kunna åka alls. På kvällen kämpade jag mig ut och åt skaldjur med en av mina rumskompisar, Tim. Jag tog krabba i sweet 'n sour-sås, och oj så gott det var!

Dagen efter tog vi med de andra rumskompisarna, först på ännu en fantastisk solnedgång och sen till fiskehamnen där det var fullt av restauranger på kvällen. Denna gång slog jag till på en toffelhummer. Den ser riktigt skojig ut, och smakade fantastiskt, den också!

Om man tänker bort koriandern ser man formen. Den är delad framtill, som två tår!

Drottningen av Sabah!

Resans troligtvis tuffaste utmaning var att bestiga Mount Kinabalu, som med sina 4095 m är regionen Sabahs, och också Borneos högsta berg. Från startpunkten till toppen var det 8,5 km, men med över 2200 meter i höjdskillnad var det ordentligt brant på sina ställen.

Low's peak i dagsljus, men vad små människorna är!

När jag bokade bergsbestigningen satt där två tyska killar i båset bredvid. De frågade om vi inte skulle slå ihop oss och gå i samma grupp, så att vi kunde få grupprabatt, så på det sparade jag tvåhundra kronor! Som tur var så visade sig Klaus och Tobias vara trevliga med.

Resan började i Kota Kinabalu där vi skulle ta en minibuss till startplatsen. Chauffören skulle dock bestämt fylla bussen innan vi kunde åka, och efter en stund började vi som redan tagit plats tröttna på att vänta, och övervägde att dela upp oss på två taxibilar istället, som skulle kosta samma. Gubben verkade då ge med sig och började ta betalt, men var "tvungen" att springa iväg för att "fixa växel", och då hann två passagerare till dyka upp. Så en halvtimme efter utsatt tid rullade minibussen mot det stora berget.


Två timmar senare var vi framme och blev tilldelade en guide. Kanske var de engelsktalande guiderna slut redan, eller så bara det blev så. Kanely var en snäll malaysisk tjej, men kunde knappt ett ord engelska, så vi hade inte så värst stor glädje av henne. Andra guider pekade ut, förklarade, visade blommor och berättade historier, medan vår guides uppgift begränsades till att alltid hålla sig efter oss, så att ingen skulle försvinna.

Den första delen av berget bestod av regnskog, det var varmt och fuktigt, och mycket vackert med vacker natur och fina blommor, rhododendron och orkidéer. Den allra första biten, några hundra meter går svagt nerför och man kommer snart fram till ett vackert vattenfall, Carson Fall.

Därefter går det raskt uppåt. Tacksamt nog finns det markeringar var femhundrade meter och flera små rastplatser längs vägen. Man ser att man kommer framåt och uppåt, eftersom höjden också är utmärkt. Vid rastplatserna fanns det, kanske naturligt nog, små Kinabalu-ekorrar. De är då inte särskilt blyga av sig, och har nog fått en och annan brödsmula av bergsbestigarna.

 

Längs vägen hittade jag också dessa skönheter, köttätande blommor och en skalbagge

När jag planerade min resa hemma i Sverige fick jag reda på att två kollegor försökt att bestiga Mount Kinabalu, men misslyckats på grund av höjdsjuka respektive kyla. Nu hade jag alltså chansen att sätta dem på plats, så svårt kan det ju inte vara... När vi gick uppför berget mötte vi besvikna bergsklättrare på väg ner. De hade inte ens fått försöka nå toppen eftersom det regnade alldeles för mycket! Det fanns alltså gott om anledningar att inte klara hela vägen.

 

Sakta men säkert kom vi högre upp och landskapet förändrades. Växtligheten minskade och träden blev buskar. Efter knappt sex timmars vandring kom vi fram till Laban Rata, vårt vandrarhem på nästan 3300 meters höjd. Där fick vi en god middag i form av buffé och en välkommen säng. Och tidigt i säng blev det. Alarmet sattes på 01:45, då var det dags för frukost och vandring upp till toppen.

Vi var lite slöa och kom inte iväg förrän vid 03. Ordentligt påklädda och utrustade med pannlampor (för att kunna se var vi satte fötterna i kolmörkret) började vi sakta ta oss uppåt. Alla skulle iväg samtidigt, så det blev snart kö. Strax förändrades landskapet igen och det blev kalt. Istället för trappsteg fanns nu rep att hålla i sig i, och snart tunnades flocken vandrare ut. Berget var i granit, och påminde på många sätt om Bohusläns klipplandskap. Här kände jag mig som hemma, och det gick undan uppåt! Repet behövde jag kanske två, tre gånger... När vi ändå behövde hämta andan beundrade vi den fantastiska stjärnhimlen. Länge sedan jag såg så mycket stjärnor!

 Jag, Tobias och Klaus är äntligen på Borneos topp!

Tjugo i sex var vi äntligen på toppen och det började sakta ljusna längs horisonten. Berget, som vi knappt sett konturerna av började framträda, och på sätt och vis var det en annan plats. Snart var också solen uppe, och det var en helt fantastisk känsla. Vi hade tur och fick en riktigt vacker soluppgång.

Även om det var nästan vindstilla och vi var bra påpälsade så blev det snart kallt på toppen, kanske någonstans 3-5 grader. Vi började sakta gå neråt, vår andra frukost skulle snart börja serveras!

Välförtjänt vila i morgonsolen

Långt där nere är molnen!

Efter en god andra frukostbuffé och lite vila packade vi ihop sakerna och fortsatte neråt. Det kändes som att vi redan var klara, berget var ju bestiget! Men även om vi hade sex branta kilometer nerför kvar gick det faktiskt lätt. Vädret var inte lika bra som på vägen upp, kallare, mörkare och fuktigare, och rätt som det var kom en dusch med regn. Men det spelade inte så stor roll, det viktiga var ju att toppen var klar på morgonen. Först stjärnhimmel och sedan soluppgången, det gjorde det värt allt.

 

Inte så lite stolt tjej!

Moské och massage

 

Minhye föreslog ett besök till moskén, och även om jag varit i Egypten hade jag aldrig varit inne i en tidigare. För att få gå in fick vi låna passande kläder, helt klart spännande! Jag är grymt imponerad av alla muslimska kvinnor som går klädda så är varje dag i denna värmen! Efter fem minuter var jag kokt...

 

Fottvättarsalen

Moskén låg en bit från själva centrum, men låg väldigt vackert, den nästan flyter. Jag gillar stilen också, den stora kupolen och valven. Tankarna for tillbaka till Alhambra i Spanien. Mina förväntningar på insidan var således högt ställda, och jag upplevde det lite kalt utan den vackra mosaiken också på väggarna.

Efter moskén hamnade vi på ett köpcenter. Jag hade inte räknat med shopping, och hade inte så mycket pengar med mig, och fick vänta med mina inköp. Vi snappade på ett erbjudande om massage. Jag var lite osäker och räknade pengarna innan vi gick in. Men ändå fattades det pengar efteråt när jag skulle betala! Jag fick låna 10 ringgit av Minhye medan jag sökte i minnet efter andra orsaker till de försvunna pengarna. På kvällen när jag fick tid att tänka efter ordentligt kunde jag utesluta alla andra alternativ. Cornelis-lookalike-massören måste ha plockat upp börsen ur min ficka, och tagit en 20-lapp. Shortsen hängde på en krok i båset, men när man är på massage ska man ju slappna av! Tråkigt... Men detta är det enda jag råkat ut för (än så länge...) Kunde absolut varit värre! Massagen var ändå skön, och jag behövde vara fräsch, för imorgon blir det bergsbestigning!

Tunku Abdul Rahman National Park

 

Dykcentret jag bokat på verkade seriöst och hade bra grejer. Ändå var vi bara två dykare den dagen! Minhye från Korea hade precis gått grundkursen. Med oss på båten hade vi en divemaster och en kapten såklart. Det jag gillade här var att det inte var mer än 10-15 minuter till dykplatserna. (Jag dök ju aldrig i Thailand, men Phuket, Phi Phi och Lanta hade alla samma dykplatser. Efter två-tre-fyra timmar speedboat är man inte jättetuff, och dessutom åker ju alla andra dykare dit med, så det känns som att det borde bli trångt...)

 

Sapiön

Korallerna här var väldigt vackra, helt klart i min smak. Sikten var inte riktigt lika bra, men klart bättre än på Langkawi. Vi såg många nakensnäckor och några drakfiskar och små räkor. Efter två dyk var det lunch på den stora ön, Gaya. Inte en låda med stekt ris, utan vi fick välja fritt från restaurangens meny. Man fick också skölja av sig saltet i de fräscha duscharna innan lunchen.

 Vackra koraller, gillar den sprakande gula!

 En drakfisk gömmer sig

 

Minhye och Randy

Sista dyket var det först sand, inte mycket liv. Sedan såg vi ett par islängda däck, tråkigt, men där i bodde det fiskar och vi hittade små räkor och en liten hummer! Sedan kom vi mer och mer in bland koraller med mycket fiskar och ett rejält stim barracu

 Barracudor

 Havsanemon

 En överlycklig Minhye fick köra båten tillbaka

På kvällen gick jag och Minhye och såg på solnedgången innan middagen, magiskt igen! Vi blev utbjudna av Randy och hans kollega, instruktören Razalee. Trevlig middag, och sedan bio. Grabbarna ville se en actionfilm, men det var fullsatt eller lång tid till nästa föreställning, så istället blev det en familjekomedi! 

Kota Kinabalu

Från Langkawi tog jag flyget över till Kota Kinabalu på Borneo. Jag fick mellanlanda i Kuala Lumpur, och det var mina första steg på fastlandet på över en månad! Borneo är ju världens tredje största ö, så tiden jag var på fastlandet var då inte länge. Framme i Kota Kinabalu hittade jag ett mysigt vandrarhem. Det första morgonen därpå gick jag och bokade bergsbestigning. Tyvärr fanns det inga platser förrän om tre dagar, men då kunde jag ju passa på och slänga in lite dykning innan!

Efter att gått runt lite i staden fastnade jag i fiskehamnen och den intilliggande marknaden. På marknadens övervåning var det fullt med lunchstånd, alla enligt principen tre små rätter med ris för tre ringgit, 7 kr! Jag valde bläckfisk, kronärtskocka och ananas och avnjöt på strandpromenaden. Färsk frukt från marknaden till efterrätt, mums!

  

På kvällen gick jag tillbaka till kajen för den snygga solnedgången. Helt klart ett av de bästa ställena att se solen gå ner =) Imorgon blir det dyk!

Langkawi

Efter den skumpiga speedboatturen från Koh Lipe till Langkawi blev vi instämplade i Malaysia och minibussen körde alla till respektive hotell. Sen var vi tre tjejer kvar, som inte riktigt planerat vart vi skulle. Spontana Petra och Stina spillde sedan ingen tid. "A room for three please, ... eller, ja, vill du bo med oss?". Två minuter tidigare hade vi träffats, men det är det jag tycker är så härligt med att resa såhär. Jag accepterade och vi hamnade i ett helt okej rum, 30 meter från stranden!

På eftermiddagen såg vi oss omkring och hamnade på det fina akvariet Underwater World. Förutom fiskar hade de papegojor, flamingos, pingviner och sälar! Tyvärr gav sig batteriet till kameran innan vi kom fram till den havsavdelningen. Tack vare dykningen och marinbiologikursen är det ju de djuren jag är mest intresserad av. De stora rockorna var riktigt häftiga.

Nästa dag låg vi mest på stranden och slappade, skönt att vila upp sig. Vi bokade nämligen in oss på en dykresa! Det blev till att gå upp tidigt på torsdagen, frukost, buss och färja till ön Pulau Payar, en timme söder om Langkawi. Båten var full med turister, men lyckligtvis var det bara vi och en tjej till som skulle dyka. Tyvärr var sikten i vattnet riktigt dålig, men känslan av att sväva fritt i vattnet är så fantastisk, så vi var alla nöjda ändå. Guiderna var duktiga och kunde peka ut många fiskar i det grumliga vattnet.

I det grunda vattnet vid bryggan fanns fullt med fisk!

Vi blev kompisar med guiderna och på kvällen bjöd de ut oss på lite öl och vi fick träffa deras sköna kompisar. Vi var tydligen trevliga, dykguiden Mi var ledig nästa dag så det blev utflykt till strand på en öde ö, med snorkling, bad och kortspel. Efter en stund kom det fram en flock nyfikna apor, två mammor hade små bebisar som hängde fast runt magen! De är ju så söta, jag hade lätt velat ta med en hem!

På eftermiddagen pratade dykguiden med sina kompisar och de ordnade så vi till kompispris fick prova först parasailing och sedan jetski! De tyckte att vi skulle prova banana boat med, men det orkade vi inte! Parasailingen tyckte jag var riktigt tuff. Man springer på stranden och plötsligt fylls fallskärmen, linan till båten sträcks och man far rätt upp i luften! Jag är inte höjdrädd, så jag tyckte det var härligt däruppe, att njuta av den fina utsikten.

 

Jetski var också första gången för mig, inte så tokigt det heller! Det var svårt att reglera farten, allt eller inget nästan, så det blev lite ryckig körning. Men det var svårare att sitta bakom, och dagen efter hade vi alla en fin träningsvärk.

Efter en timmes dusch och vila träffade vi Mi igen och åt middag, Nasi Goreng och grillad snapper och musslor. Sedan fortsatte vi till reggaebaren Babylon på stranden. Efter en stund drog åskvädret igång och blixtarna lyste upp horisonten, så mysigt! Vi hade turen, eller skickligheten, att välja ett bord under tak och när regnet kom blev det väldigt trångt... Vi fick fyra trevliga Alingsås-killar till vårt bord, de var 93:or, så jag med mina 25 år var en gammal tant... Kul.

 

Vi har också hittat en fantastisk restaurang där de har god och billig mat. Man pekar, en sån, en sån, och igår beställde jag ½ kg musslor, friterad bläckfisk, räkor i bbq-sås med ris och vatten för 33 kr!