Då var årets stora resa bokad! My next flights, vad härligt det låter! 11 februari bär det av mot nya okända mål, först ut blir Bangkok!
torsdag 31 januari 2013
lördag 5 januari 2013
torsdag 3 januari 2013
Luxors västbank
Nästa dag blev det tidig, tidig transfer för mig och Nicole. Först av båten, 06:00 blev vi upphämtade. Minibuss mot Luxor. Efter 2½ timme bytte vi minibuss och vår guide mötte upp oss för vår intensiva dag. Först på programmet var Konungarnas dal.
Tjyvtaget foto från minibussen!
Konungarnas dal är gravplatsen för faraonerna i 18:e, 19:e och 20:e dynastierna, 1500 fkr till 1000 fkr ungefär. Här fick man inte ta kort, blixtarna bleker visst färgerna på gravmålningarna, så det är säkrast att förbjuda alla kameror... Bland de runt 60 gravarna är Tutankhamuns en av de mest kända. Vår biljett innebar att vi fick besöka tre valfria gravkammare. Eller nästan, just Tutankhamun kräver en extra biljett, för runt 100 kr. Vår guide tyckte att det gott räckte med 3 olika Ramses-gravar, III, IV och IX, om jag minns rätt.
Ju längre regeringstid, ju större och finare smyckade var gravarna. I en av våra gravar hade kungen råkat dö innan hans beställda gravplats hunnit bli helt färdigställd, och man hade således fått lämna ett par väggar helt vita. I gravarna fanns inget annat kvar än själva kamrarna och de vackra målningarna på väggarna. Alla föremål har plundrats, antingen av tjuvar eller till museer. Men i den första graven fanns inte ens något som skyddade målningarna Det var till vår förskräckelse inga problem att röra vid målningarna, eller att kladda på dem! Men man hade i så fall varit i gott sällskap... Redan 2000 år sedan var Konungarnas dal ett populärt resmål i romarriket, vilket bevisas av klotter hittat på väggarna i flera av gravkamrarna.
Tutankhamuns grav är liten och inte särskilt märkvärdig. Anledningen till att den är så känd är att den upptäcktes så sent som 1922, och graven var orörd. De flesta gravar plundrades strax efter att konungen i fråga dött, ofta av byggarbetare som ju visste var ingångarna låg. Tutankhamun blev bara 19 år gammal, och hade således inte kommit så långt i byggandet av sin grav. Det fick istället bli en nödlösning och graven blev anonym. Kanske var det en general som fick ge sin tilltänkta grav till kungen. Efter den 70 dagar långa balsameringsritualen stängdes graven till i all hast. Kungens tillhörigheter för färden till nästa liv låg huller om buller i en stor hög när graven återupptäcktes, flera tusen år senare.
Efter Konungarnas dal begav vi oss till en affär där vi fick en privat demonstration i forntida hantverk, för att se hur faraonernas skatter gjordes. Vi fick varsin helig-kattskulptur, och fick i uppgift att avgöra vilken som var äkta och vilken som var "Made in China". Nja, det var inte så svårt, eftersom den ena var gjord i gips istället för basalt. Effektfullt slog då föreståndaren ihop de två katterna, och gipskatten flög i tusen bitar!
Nästa station var att svarva urnor alabaster, ett riktigt tungt jobb! Vi fick knappt runt skruven! När man väl fått en urgröpning var det sedan dags att knacka till utsidan. Nej, det var nog inget jobb för mig. Nu var vi klara och fick lov att gå in i butiken där vi fick varsin kopp te och tid att gå runt och titta på de många konstverken. Jag fastnade för ett set i svart basalt med fyra små kanoper, kärl för att förvara faraons inälvor. Burkarna lock är formade som huvuden där människan skyddar levern, babianen lungorna, schakalen magsäcken och falken tarmarna.
Nästa stopp var Hatshepsuts tempel. Likt i konungarnas dal ligger entrén och museet ett par hundra meter ifrån själva templet, så ett litet tåg körde oss upp. I Konungarnas dal fick vi ett helt eget tåg, vår guide gav kanske chauffören några kronor i dricks så vi skulle slippa vänta... Men här var tåget helt knökat och skulle precis köra iväg, då blir vi istället framropade till förarhytten, killen släpper ratten och vi ska köra!
Hatshepsut var en av ett fåtal kvinnliga faraoner. Hon var dotter till faraon Tutmosis I. Då hans drottning inte födde honom någon son gick han till en hovdam. Men sonen var ju bara halvt kunglig, så för att få rätt till tronen fick han gifta sig med sin halvsyster för att sedan bli Tutmosis II. Hatshepsut föder ingen son, men det gör en hovdam. Historien upprepar sig. När Tutmosis III bara är några år avlider fadern och det blir Hatshepsut som tar makten. När styvsonen/brorsonen kommer upp i tonåren låter Hatshepsut honom leda armén, för att hålla honom på avstånd från makten (och kanske råka dö i strid) Istället vinner han krig efter krig och blir en av Egyptens mest frangångsrika faraoner. Som hämnd låter han efter hennes död förstöra ansiktet på alla målningar och statyer föreställande Hatshepsut. Det är då ingen dålig släkthistoria!
Klockan började nu bli mycket och vi var hungriga, men vi hade fortfarande lite kvar att se på Västbanken, Memnons stoder. Så för att få upp sockret på vägen dit fick vi ta lite av snacksen guiden hade köpt, chips och cola! När vi sen kom fram lyckades Nicole lova bort sin chipspåse till en pojke som såg hungrig ut. Ingen bra idé... Snart har alla ungar på platsen omringat vår minibuss och det dröjer inte länge innan deras pappor är där för att sälja grejer till oss!
Stoderna restes av Amonhotep III, 1300 f. kr. framför hans gravtempel och föreställer honom själv och hustrun. När de gamla grekerna kom på besök trodde de att statyerna föreställde Memnon, en hjälte från trojanska kriget. Statyerna hade skadats i en jordbävning varpå en spricka uppstått. När soluppgångens strålar värmde upp statyn framkallade den således ett sjungande ljud. Memnon bad till sin mor, gryningsgudinnan. Dessvärre försvann ljudet efter en romersk reparation på 100-talet.
Nu var det äntligen dags för lunch och eftermiddagens aktiviteter på östbanken...
Ju längre regeringstid, ju större och finare smyckade var gravarna. I en av våra gravar hade kungen råkat dö innan hans beställda gravplats hunnit bli helt färdigställd, och man hade således fått lämna ett par väggar helt vita. I gravarna fanns inget annat kvar än själva kamrarna och de vackra målningarna på väggarna. Alla föremål har plundrats, antingen av tjuvar eller till museer. Men i den första graven fanns inte ens något som skyddade målningarna Det var till vår förskräckelse inga problem att röra vid målningarna, eller att kladda på dem! Men man hade i så fall varit i gott sällskap... Redan 2000 år sedan var Konungarnas dal ett populärt resmål i romarriket, vilket bevisas av klotter hittat på väggarna i flera av gravkamrarna.
Tutankhamuns grav är liten och inte särskilt märkvärdig. Anledningen till att den är så känd är att den upptäcktes så sent som 1922, och graven var orörd. De flesta gravar plundrades strax efter att konungen i fråga dött, ofta av byggarbetare som ju visste var ingångarna låg. Tutankhamun blev bara 19 år gammal, och hade således inte kommit så långt i byggandet av sin grav. Det fick istället bli en nödlösning och graven blev anonym. Kanske var det en general som fick ge sin tilltänkta grav till kungen. Efter den 70 dagar långa balsameringsritualen stängdes graven till i all hast. Kungens tillhörigheter för färden till nästa liv låg huller om buller i en stor hög när graven återupptäcktes, flera tusen år senare.
Majsan svarvar alabaster!
Efter Konungarnas dal begav vi oss till en affär där vi fick en privat demonstration i forntida hantverk, för att se hur faraonernas skatter gjordes. Vi fick varsin helig-kattskulptur, och fick i uppgift att avgöra vilken som var äkta och vilken som var "Made in China". Nja, det var inte så svårt, eftersom den ena var gjord i gips istället för basalt. Effektfullt slog då föreståndaren ihop de två katterna, och gipskatten flög i tusen bitar!
Nästa station var att svarva urnor alabaster, ett riktigt tungt jobb! Vi fick knappt runt skruven! När man väl fått en urgröpning var det sedan dags att knacka till utsidan. Nej, det var nog inget jobb för mig. Nu var vi klara och fick lov att gå in i butiken där vi fick varsin kopp te och tid att gå runt och titta på de många konstverken. Jag fastnade för ett set i svart basalt med fyra små kanoper, kärl för att förvara faraons inälvor. Burkarna lock är formade som huvuden där människan skyddar levern, babianen lungorna, schakalen magsäcken och falken tarmarna.
Nästa stopp var Hatshepsuts tempel. Likt i konungarnas dal ligger entrén och museet ett par hundra meter ifrån själva templet, så ett litet tåg körde oss upp. I Konungarnas dal fick vi ett helt eget tåg, vår guide gav kanske chauffören några kronor i dricks så vi skulle slippa vänta... Men här var tåget helt knökat och skulle precis köra iväg, då blir vi istället framropade till förarhytten, killen släpper ratten och vi ska köra!
Hatshepsut var en av ett fåtal kvinnliga faraoner. Hon var dotter till faraon Tutmosis I. Då hans drottning inte födde honom någon son gick han till en hovdam. Men sonen var ju bara halvt kunglig, så för att få rätt till tronen fick han gifta sig med sin halvsyster för att sedan bli Tutmosis II. Hatshepsut föder ingen son, men det gör en hovdam. Historien upprepar sig. När Tutmosis III bara är några år avlider fadern och det blir Hatshepsut som tar makten. När styvsonen/brorsonen kommer upp i tonåren låter Hatshepsut honom leda armén, för att hålla honom på avstånd från makten (och kanske råka dö i strid) Istället vinner han krig efter krig och blir en av Egyptens mest frangångsrika faraoner. Som hämnd låter han efter hennes död förstöra ansiktet på alla målningar och statyer föreställande Hatshepsut. Det är då ingen dålig släkthistoria!
En guide på templet knyter turban av min sjal!
Klockan började nu bli mycket och vi var hungriga, men vi hade fortfarande lite kvar att se på Västbanken, Memnons stoder. Så för att få upp sockret på vägen dit fick vi ta lite av snacksen guiden hade köpt, chips och cola! När vi sen kom fram lyckades Nicole lova bort sin chipspåse till en pojke som såg hungrig ut. Ingen bra idé... Snart har alla ungar på platsen omringat vår minibuss och det dröjer inte länge innan deras pappor är där för att sälja grejer till oss!
Stoderna restes av Amonhotep III, 1300 f. kr. framför hans gravtempel och föreställer honom själv och hustrun. När de gamla grekerna kom på besök trodde de att statyerna föreställde Memnon, en hjälte från trojanska kriget. Statyerna hade skadats i en jordbävning varpå en spricka uppstått. När soluppgångens strålar värmde upp statyn framkallade den således ett sjungande ljud. Memnon bad till sin mor, gryningsgudinnan. Dessvärre försvann ljudet efter en romersk reparation på 100-talet.
Nu var det äntligen dags för lunch och eftermiddagens aktiviteter på östbanken...
onsdag 2 januari 2013
Liveaboard
Vi gungar i fören!
Nu har vi varit ombord på 42,5 meters yachten M/Y Galaxy i nästan en vecka. Det är jag och kanadensiska Nicole, en amerikan, en belgare, en schweizare och fjorton (!) tyskar. Besättningen på elva egyptier hade fullt upp med att skämma bort oss.
Vår lilla hytt
Varje dag fick vi en stor frukostbuffé, sedan lunchbuffé, mellanmål på eftermiddagen och middag med efterrätt på kvällen. Närhelst vi ville kunde vi också ta för oss från frukt- och snacksbordet. Och det var riktigt god mat! Jag gillar ju att prova nya saker, en zucchinigratäng föll mig särskilt i smaken.
När vi kom tillbaka efter morgondyket var sängarna bäddade och badrummet städat. Vad beträffar dyken så har jag aldrig varit med om att bli påklädd, så för min del var besättningen lite för ivriga i sin hjälpsamhet. Fenor går ju an, men när de väntar på att få hjälpa till med våtdräkten...
Solnedgång från båten
Dykning erbjöds fyra gånger om dagen, 07, 11, 15 och 19 ungefär. Så även om vi var under utan mycket var det gott om tid att vila och vädra ut kväve emellan. Under veckan gick jag min tredje dykkurs, Enriched Air, eller Nitrox. Då kroppen tar upp skadligt kväve under dyken är det smart att istället för vanlig luft andas syreberikad luft, vi hade 33% på båten. Även om det är säkrare med Nitrox så finns det vissa risker, och de kan jag just nu allt om!
Small Gotaa-revet
I vattnet var det 25°C, så det var alldeles lagom med min tjocka våtdräkt. Jag stod i valet och kvalet mellan 7 mm våtdräkt och min härliga torris, och det verkar som att jag valde rätt. Men, när vi kom tillbaka norrut igen frös jag faktiskt lite under ett dyk, då var det visst bara 24°C, hua!
Clownfisken vaktar sitt revir från den hemska dykaren med den läskiga kameran!
Dyken bjöd på många intressanta djur (förutom alla fantastiska "akvariefiskar"): krokodilfiskar, napoleonfiskar, clownfiskar, muränor, drakfiskar, räkor, tonfiskar, barracudor, blåfläckiga stingrockor, törnekronasjöstjärnan, mm... Något som var riktigt häftigt var nattdyken. Första nattdyket var det två muränor som var ute och jagade. Den ena kunde vi följa i säkert fem minuter! På nattdyket fick jag också se en spanish dancer-nakensnäcka! De nakensnäckor (fantastiska varelser!) jag sett innan är mindre än en cm till max åtta. Denna var 30, och illröd! Riktigt tuff!
En blåfläckig stingrocka simmar iväg
Nattdyket dagen efter var det istället drakfiskarna som var ute och jagade. I mängder. Drakfiskarna är något som jag lärt mig ha en enorm respekt för, med deras giftiga taggar. På dagen ser man dem, likt muränorna, oftast liggandes i något skrymsle, endast ett fåtal gånger har jag sett dem simmandes. Nu var de överallt, det går ju an när de är i ljuskäglan, men när man kastar en blick över axeln och har tre efter sig går pulsen upp!
Blir lite suddigt på nattdyket, men man ser att det är en drakfisk och tillhörande skugga!
På flera av dykplatserna fanns det tunnlar att simma igenom, och den kanske allra bästa dykplatsen var St Johns Caves. Grottor, tunnlar och kanjoner. Jag och Nicole lyckades nästan simma vilse! Tyvärr var det lite för många dykare nere samtidigt, så det blev lite trångt på sina ställen. Ett annat häftigt dyk var när det var en fruktansvärd ström. Vi klamrade oss fast i en klippa för säkerhetsstoppet, och när det var klart släppte vi taget och flög! Helt fantastisk känsla!
Chefskocken skär upp nyårskalkonen
På nyårsafton hade vi en riktig trevlig nyårsmiddag och sedan gjorde vi något riktigt nördigt, midnattsdyk... Vid 23:30 hoppade vi i vattnet och jag tillbringade således tolvslaget under ytan! När vi kom upp var det kramkalas på dykdäck, och efter en snabb dusch började festen, strax före ett! Båten hade som tur var ordnat med champagne. Mitt bubbel +båtens fyra flaskor + min vodka gick åt ganska snabbt, men tur var nog det, för det behövdes inte mycket för att bli lite rund om fötterna!
Dessa rackare hade jag problem med. De ser ut som något slags hårtofs med sina volanger, jag tänkte att det kanske är ett hjälpmedel som dykguiderna satt ut för att hitta rätt väg. En snitslad bana. När jag sedan googlade efter bilder på spanish dancer-nakensnäckan för att visa upp det fantastiska djuret var dessa med bland resultaten! Det är tydligen dess äggsamlingar som läggs i denna form! Men de ser så artificiella ut, som blekrosa skumplast... Havet är då förunderligt!
Dagen efter slapp vi morgondyket och fick sova ut lite. Det blev ett gummibåtsdyk, med delfiner som följde oss på vägen till dykplatsen, och sedan en sköldpadda under ytan. På det näst sista dyket hade vi en haj! Så häftigt!! Den var nästan så nära att man kunde ta på den! Wow asså!
Vitfenad revhaj
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)