Vackra Bergen

Hej då, Hardbakke, för den här gången!

Från Sula tog vi expressfärjan till Bergen, en fin tur på kanske 2 timmar. Framme i Bergen hade vi en stunds väntetid innan nattåget gick till Oslo och vidare tillbaka till Sverige. Och en sån stad! Vi anlände ju dessutom i den mysiga hamnen med de karaktäristiska världsarvs-sjöbodarna på Bryggen. Som under hela veckan var vädret bra, och det var kanske därför stan var full av folk en vanlig onsdagskväll. Gamla byggnader och vackra parker med många konstverk. Hit vill jag igen!

Pollatinden

 

Redan på eftermiddagen var det dags att gå på tur igen! Nu skulle vi istället bestiga berget Pollatinden, 541 meter över havet. När jag besteg Mount Kinabalu fuskade vi ju och åkte buss, och började på halva höjden. Här var det faktiskt i princip nere vid vattnet som vi började vandringen.

 

Shetlandsöarna nästa!

Även om det tog en stund var det väl värt mödan! Sådana vyer! För att inte tala om rabarberpajen som serverades när vi kom ner igen!

 

 Vems vilja är starkast?

 

Ravnenipa runt

Konglomerat

 

Bergarten här kallas konglomerat, på håll ser det ut som samma bohuslänska klippor jag har hemma, men det är den likheten som finns. Istället för slätslipad är ytan är väldigt vass, inget för bara fötter. Istället ser berget ut som att en cementbil har varit här och tömt ett par lass över hela ön, och så har man fyllt ut med stenar. De små stenarna är av blandade färger och bergarter, vita, rosaaktiga, gröna och varianter av grått.

 

På fisketur...

 

Idag blev vi spontant medbjudna på fisketur. Det börjar visst bli en vana för mig att åka fiskebåt på helgerna, tredje gången på en månad! På morgonen var det lite mulet, men det sprack upp och blev riktigt fint väder. Det ju matchade väl till den fantastiska skärgården. 10 sejar nappade på bara några drag. Efteråt var det konsert innan middagen. Lyx med egenfångad färsk fisk! Till sist en mysig promenad hem genom det vackra landskapet. Även om solen har gått ner är det ljust såhär vid midnatt.  

 

Storfiskarna krokar av fångsten

Ett tåg med utsikt

Efter en tuff vecka med jobb på förmiddagarna och tentaplugg (och tillhörande tenta) på eftermiddagarna fick jag inte mycket tid att vila och återhämta mig. Upp i ottan och en rask 45-minuters promenad med hundarna till tågstationen.

 

Vi hann precis i tid och sedan bar det av norrut. Gamlingen var rutinerad och lade sig att sova, värre var det för lilla fröken. Fick hon sitta uppe i knät så hon blev kliad och kunde kolla ut genom fönstret gick det ändå hyfsat. Sista biten fick vi byta till en buss på grund av underhållsarbete på banan, men det gick bra med.

Järnvägsbron i Hönefoss

Från bron, mycket vatten!

Framme i Oslo hann vi med en sväng på Karl Johan innan det var dags för nästa tåg. Nu skulle vi åka sju timmar innan vi var framme i Bergen. Hur skulle detta gå..? Men det gick utmärkt. Hundarna förstod nu direkt vad det handlade om och höll sig lugna. Och det gick tidsmässigt undan, så mycket det fanns att titta på!

I Hönefoss var det ordentligt med vatten i forsen, trädkronorna började under vattnet. Här fick vi vänta på en anslutande buss och kunde passa på att rasta hundarna lite.

Under resans gång förändrades landskapet och i Finse på 1200 möh låg det fortfarande mycket snö.

Det var dramatiska scener med höga berg, forsande älvar och lövträden som precis slagit ut. Och det överallt. Som att befinna sig i ett vykort... Mer än en gång var man sugen på att dra i nödbromsen för att kunna stanna och titta lite längre. Bergensbanan är helt klart jämförbar med Aguas Calientes-tåget till Machu Picchu. Jag kan starkt rekommendera båda!

Från Finse stasjon

Så småningom var vi ändå framme i Bergen och blev upplockade av privatchauffören, Stig-Arne. Två och en halvtimmes fortsatt vacker väg senare var vi framme vid färjan till Sula. Den turen tog 40 minuter.  Vi var bara tre bilar ombord men fjärran var stor och hade salong ombord så man slapp sitta i bilen.

Vid färjeläget i Rutledal

Sista biten fram till stugan bjöd även den på dramatik. Det bor får på ön, och de små lammen är inte riktigt vana vid trafik, även om vi på flera ställen mötte får på vägen. Ett av lammen hade kommit ut på vägen och mamman var i hagen på andra sidan. Vi hann se situationen i tid och kunde sakta in så stackarn kunde komma över på rätt sida och tränga sig in under staketet. Äntligen i säkerhet! Farligt liv, vägarna är smala, men de bofasta kör på ordentligt...

Efter en lång dag var vi äntligen framme i Hardbakke, Godnatt!