Bohol och lilla Korea part II

Från Moalboal tog vi bussen upp till Cebu City och tog snabbfärjan över till Bohol. Väl där checkade vi in på nästa koreanska ställe. Mr Chun som hade dykshoppen var en god vän till Minhye. Tre dagar till med dykning. Här var det kimchi till frukost och middag bara, lunchen åt vi ombord på dykbåten, nudelsoppa, grillade kycklingspett och ris. Lagom till att vi gjorde oss i ordning för första dyket tände besättningen den medhavda grillen bak i aktern, fantastiskt gott!

 

Dykningen vid den närliggande ön Balicasag bjöd också på ett rejält stim. Detta var lite större makrillfiskar, en halvmeter styck ungefär. Dagen därpå gjorde vi ett galet 40-metersdyk där 5 av de 11 koreanerna lyckades göra slut på luften i motströmmen. Ordentliga vågor när vi kom upp efter det intensiva dyket. Alla hängde fast i båten i en stor klump och sparkade på varandra i väntan på att få klättra ombord igen. Kaos från början till slut! När jag på kvällen diskuterade det hela med divemastrarna över en öl förklarade de att det var två killar som kommit in och ville hänga på. Nej då, ett djupdyk skulle inte vara några problem, hade de svarat, de var ju advanced! Efter 20 minuter satt de tuffa killarna på båten igen...

Nytt djuprekord  - 41,9 meter!

En kväll åkte vi in till Alona Beach, där det var lite mer drag, massa restauranger och souvenirbutiker. Vi hittade ett mysigt ställe med sittsäckar, tårna i sanden. Kollade på stjärnor och tog en drink =)

Sista dagen var vi fem dykare, alla rutinerade, på de två guiderrna. Betydligt lugnare och trevligare! Kvällen avslutades på en italiensk restaurang, underbart goda pizzor! Dagen därpå checkade vi ut och tog oss in till staden, Tagbilaran. Vi hann med lite shopping, massage och fika innan Minhyes båt gick. Hennes ledighet var slut, hon var lite avundsjuk på mig som inte behöver börja jobba än!

På grund av det kinesiska nyåret var flygbiljetterna dyra på söndagen, så jag bokade tisdagsflyget istället. Måndagen kunde jag därmed spendera lite välbehövlig tid över ytan. Jag började med ett besök på tarsierreservatet. Tarsieren är ett väldigt speciellt djur. Liten som ett äpple är den en av de minsta primaterna. Däremot är ögonen gigantiska, 150 ggr större än människans, relativt kroppsstorleken. Den kan hoppa fem meter. Huvudet kan snurra 180 grader åt varje håll. De är nattaktiva ensamdjur som har rivir på en hektar där de fångar insekter! Skulle en annan tarsier komma in i reviret och inte låta sig jagas ut slutar det hela med att den biter ihjäl inkräktaren. Om en hona överlever parningen tar det sex månader innan babyn föds och ytterligare sex innan den är redo att klara sig själv. Kanske inte så konstigt att de är en hotad art. Men helt klart fascinerande!

   

Hyfsade ögonhålor!

Jag fortsatte sedan till Chocolate Hills i mitten av ön. De över tusen kullarna är gräsbevuxna och när gräset torkar får de en brunaktig färg. Jag fick inget bra svar på hur det hade blivit så, men enligt legenden var det två jättar som hade varit farten! Jag började med att bestiga en av dem for att sedan ta en moppetur och kolla på några fler. Vädret var inget vidare, det regnade lite lätt och när jag kom upp på själva utsiktsplatsen var det så dimmigt att man inte såg en enda kulle!

 

 Eight sisters - åtta kullar som ligger på rad

Efter dagens strapatser blev det en bläckfiskgryta till middag

Moalboal, Oslob och lilla Korea part I

 

Från Apo tog jag mig tillbaka till Moalboal på Cebu. Jag njöt av en spektakulär solnedgång och slog sedan till på en pizza! Två herrar satt vid bordet bredvid och vi konstaterade snart att vi hade ett gemensamt intresse - dykning. De var på väg hem igen, men tipsade om Jojo, en frilansande dykguide som ofta hängde i matbutiken bredvid. Jag hade nästa förmiddag fri och letade upp Jojo i förhoppningen om att få dyka med valhajar, men det fick bli ett sardindyk istället.

Moalboal är känt för sitt enorma stim av sardiner och dyket blev lite speciellt med det stora molnet som svävade över en. Vi började på 25 meter och kollade in väggen med sköldpaddor, häftiga räkor och en mussla med jetstråle. Vi fortsatte sakta uppåt tills sardinstimmet omslöt en. Det var häftigt när man såg de enskilda fiskarna och hur det glittrade till när de bytte riktning. Fantastiskt med dynamiken, hur stimmet liksom pulserar.

På eftermiddagen mötte jag upp min vän Minhye och flyttade in på hennes koreanska resort. Stället var ganska nyöppnat, så allt var väldigt fräscht. Jag försöker ju hitta prisvärda alternativ, och jag kände ibland att det var lite väl mycket. Visst är det trevligt med pool, men dyker man tre gånger om dagen finns det inte så mycket tid kvar till poolhäng... Och trots 26 grader i havet blir man så småningom nerkyld, så däremot blev varmvattenduschen mycket uppskattad.

Jepp, i minibaren fanns det ansiktsmasker, poppis i Korea

Det blev in i den koreanska hetluften direkt, till lunch var det såklart kimchi! Ett överflöd i matväg med 10 små rätter, inte en chans att vi två skulle kunna sätta i oss allt det, men det var så det skulle vara förklarade Minhye. Jag som sett Kill Bill visste vad som händer: om man äter om en hund får man också sova som en hund, så jag gav mig glatt på ätpinnarna. Och mina färdigheter var klart över förväntan! Kimchi var det till frukost, lunch och middag, många små rätter blev det. Men Minhye övertalade köket att som frukost istället göra sandwiches och mango till oss, så att jag inte skulle tröttna på allt ris! Men jag har absolut hittat ett par favoriter i det koreanska köket som jag ska försöka mig på när jag kommer hem.

 

Koreanerna hade överseende med den konstiga gulhåriga, men var inte så värst förtjusta i att prata engelska. Minhye gjorde så gott hon kunde för att översätta men det var långt i från alltid man hängde med... Vi, jag och alla koreanerna, tog i alla fall dykbåten över till Pescador Island strax utanför Moalboal. Första dyket kollade vi in en häftig grotta. Tuffast var när man vände sig om och såg ljuset silas in genom de olika hålen. Vägen ut blev genom ena "ögat".

 

Dykbåten, M/BCA Darlin

Kamouflaget lurade inte mig, ser du firren?

Vi fick också till ett nattdyk, och det är nog det bästa nattdyk jag gjort! Vi gick ut strax före solnedgången och gjorde oss redo och hoppade i när solen precis gick ner. Det första vi gjorde var att kolla in mandarinfiskarna och deras parningsdans, färgsprakande små rackare på bara 5-6 cm. De går tydligen igång på ljuset vid solnedgången, och det gjorde inte så mycket att det var tio par ögon som såg på! Helt klart en upplevelse.

Dyket fortsatte kanon och jag såg ett par prickiga räkor, drakfiskar, en krabbsort jag inte visste fanns, svampkrabba. Svampkrabban klipper till en bit av ett svampdjur och fäster på skölden. De bakersta benparet är uppåtböjda för att hålla fast svampdjuret, som så småningom växer till sig efter krabbans form. När jag såg den kunde jag inte få ihop vad det var, men den hade ju ben som en krabba... Rejäl, kanske 30-40 cm och med en klargul klump uppe på. Spännande att lära sig nya saker! I en trädkorall gömde sig en betydligt mindre krabba, inte ens 2 cm, och den hade gjort något liknande, planterat ett miniträd på ryggen. Svårt att låta bli att skratta när man såg den! En ytterligare höjdpunkt var min första octo-bläckfisk. Pytteliten den också, 1-2 cm, men man såg ringarna i mönstret och de små armarna.

Inte superskarpt, men där i mitten är en liten prickig klump som ska föreställa en bläckfisk

På tisdagen hade Jojo fått ihop ett gäng som ville se på valhajar så jag tog chansen och hängde på! En dryg timme från Moalboal ligger Oslob och där matar de valhajar. Lite tveksamt ur ekologisk synvinkel, de var som tama. Men uppenbart bra för affärerna, massor av folk. Men det fanns valhajar så det räckte åt oss med! Dessvärre var väl sikten inget vidare, men de kom nära, så att man kunde få sig en bra titt. Vi var i en timma och det var inte många minuter man var utan en valhaj på näthinnan. Men det är sant, de är ju inte så små...

Apo Island

 

Efter Malapascua bar det av söderut. Samma väg tillbaka till Cebu City, byte av bussterminal och buss. När jag kommit till Moalboal var det redan mörkt, så det blev till att stanna där över natten. En moppetaxikille hade ett bra ställe, men det var visst fullt. Receptionisten gjorde då om kontorets soffa till säng, och så var problemet löst!

I rummet bredvid var två tjejer som gjorde samma resa, från Malapascua och var på väg mot Apo, natten innan hade det varit de som sovit på kontoret! Vi beslutade att fortsätta ihop nästa morgon. Efter frukost blev det en del trixande och byten mellan olika fordon, moppetaxi, buss, moppetaxi, färja, jeep, buss, promenad några hundra meter, en blöt båttur och till sist framme på Apo Island!

Hotellet låg i ena änden av stranden och upp längs med berget. Fantasifullt med många våningar, avsatser och terrasser. Stod det ett träd lite dumt, vi bygger in det! Dykcentret var ett av de mest laid-back jag stött på.

”Vi kör 8, 11 och 14. Kom du 5 minuter innan så fixar vi allt då!”

Men, ska vi inte fylla i alla papper, eller prova ut utrustningen då,

”Nej det kan vi göra imorn!”

Vilken dykplats blir det?

”Det får vi se imorn!”

Ön är inte så värst stor, så att komma till dykplatserna tog mellan 5-10 minuter. Bara att hoppa i!

Mycket koraller och mycket småfisk! Fina färger. Vi var också på en sandbotten som bubblade, väldigt häftigt, det kom någon gas ut från botten. Tredje dyket var ett strömdyk, bara att luta sig tillbaka och njuta av turen! Men mitt starkaste minne blir definitivt sjöormarna! Jag har aldrig sett dem förut, även om jag visste att de finns. Det pirrade allt till när jag fick syn på den första som kom ringlande, med sin delade tunga. Läskigt och häftigt! Den andra fick igång hjärtat ordentligt! Jag kollade på ett par små fiskar vid en vägg, och ormen kom lite väl nära i synfältet! Havsormar kan vara ordentligt giftiga, så det gäller att passa sig!

 

På min lediga dag vaknade jag ändå tidigt (utav alla de tuppar som envist ska hålla på och gala). Det blev det ett par promenader runt ön. Tre-fyrahundra trappsteg upp till fyren var den första strapatsen, genom fin natur. Längs stigen bodde ett par bönder med kor, grisar, ankor och massor av höns. Jag hälsade på de fyrbenta fyrvaktarna, en get och hennes killingar. Andra turen blev runt byn och lagunen med rumskompisen Leonie från Holland. Vid solnedgången hade jag lyckats ta mig till öns sydspets, trots att den stigen i princip bestod av sprängsten. Flipflops är inte att rekommendera!

Fyrvaktare

Från södra utsiktsplatsen

Stranden framför byn var ett populärt tillhåll för sköldpaddor. Vi hoppade i och snorklade och de var verkligen överallt! När man hade hälsat färdigt på en av dem var det bara att titta sig runt för att få syn på nästa. Korallerna här var inte lika fina som på dykplatserna strax intill, men sköldpaddorna desto fler! Den halvpensionerade dykinstruktören David drev ett projekt att kartlägga sköldpaddorna och deras rörelser. På väggen i dykcentret hade han satt upp bilder på 60 olika sköldpaddor, höger och vänster sida av huvudet. De är nämligen olika i teckningen så att de går att identifiera om man ser huvudet. Det hela påminde om polisfoton på kriminella! Han kände dem allihop, ”Denna var på precis samma ställe som igår när jag dök, och idag såg jag en ny, den har inte varit här tidigare”.

 

Eftersom ön är liten och det är bökigt att ta sig dit är det ett och annat man får avstå ifrån. Elen är igång tre timmar på förmiddagen, tre på eftermiddagen och 3½ på kvällen. Med lite planering är det inget större problem. Värre var det med vattnet. Att köpa och dricka flaskvatten är normalt i de flesta länder utanför Sverige, men att inte ha rinnande vatten var rätt jobbigt. På Apo tog man vara på regnvattnet och ledde in i en stor behållare i badrummet. Sen var det bara att ta skopan om man skulle borsta tänderna, spola i toan eller duscha. Mitt hår blir väldigt trassligt när jag dyker, och att skopduscha var då ingen optimal lösning!

Trots bristen på hygien är jag väldigt glad att jag krånglade mig fram till Apo, massor av trevliga människor och fantastisk dykning!

 

 Solnedgång från hotellrestaurangen