Från Apo tog jag mig tillbaka till Moalboal på Cebu. Jag njöt av en spektakulär solnedgång och slog sedan till på en pizza! Två herrar satt vid bordet bredvid och vi konstaterade snart att vi hade ett gemensamt intresse - dykning. De var på väg hem igen, men tipsade om Jojo, en frilansande dykguide som ofta hängde i matbutiken bredvid. Jag hade nästa förmiddag fri och letade upp Jojo i förhoppningen om att få dyka med valhajar, men det fick bli ett sardindyk istället.
Moalboal är känt för sitt enorma stim av sardiner och dyket blev lite speciellt med det stora molnet som svävade över en. Vi började på 25 meter och kollade in väggen med sköldpaddor, häftiga räkor och en mussla med jetstråle. Vi fortsatte sakta uppåt tills sardinstimmet omslöt en. Det var häftigt när man såg de enskilda fiskarna och hur det glittrade till när de bytte riktning. Fantastiskt med dynamiken, hur stimmet liksom pulserar.
På eftermiddagen mötte jag upp min vän Minhye och flyttade in på hennes koreanska resort. Stället var ganska nyöppnat, så allt var väldigt fräscht. Jag försöker ju hitta prisvärda alternativ, och jag kände ibland att det var lite väl mycket. Visst är det trevligt med pool, men dyker man tre gånger om dagen finns det inte så mycket tid kvar till poolhäng... Och trots 26 grader i havet blir man så småningom nerkyld, så däremot blev varmvattenduschen mycket uppskattad.
Jepp, i minibaren fanns det ansiktsmasker, poppis i Korea
Det blev in i den koreanska hetluften direkt, till lunch var det såklart kimchi! Ett överflöd i matväg med 10 små rätter, inte en chans att vi två skulle kunna sätta i oss allt det, men det var så det skulle vara förklarade Minhye. Jag som sett Kill Bill visste vad som händer: om man äter om en hund får
man också sova som en hund, så jag gav mig glatt på ätpinnarna. Och mina färdigheter var klart över förväntan! Kimchi var det till frukost, lunch och middag, många små rätter blev det. Men Minhye övertalade köket att som frukost istället göra sandwiches och mango till oss, så att jag inte skulle tröttna på allt ris! Men jag har absolut hittat ett par favoriter i det koreanska köket som jag ska försöka mig på när jag kommer hem.
Koreanerna hade överseende med den konstiga gulhåriga, men var inte så värst förtjusta i att prata engelska. Minhye gjorde så gott hon kunde för att översätta men det var långt i från alltid man hängde med... Vi, jag och alla koreanerna, tog i alla fall dykbåten över till Pescador Island strax utanför Moalboal. Första dyket kollade vi in en häftig grotta. Tuffast var när man vände sig om och såg ljuset silas in genom de olika hålen. Vägen ut blev genom ena "ögat".
Dykbåten, M/BCA Darlin
Kamouflaget lurade inte mig, ser du firren?
Vi fick också till ett nattdyk, och det är nog det bästa nattdyk jag gjort! Vi gick ut strax före solnedgången och gjorde oss redo och hoppade i när solen precis gick ner. Det första vi gjorde var att kolla in mandarinfiskarna och deras parningsdans, färgsprakande små rackare på bara 5-6 cm. De går tydligen igång på ljuset vid solnedgången, och det gjorde inte så mycket att det var tio par ögon som såg på! Helt klart en upplevelse.
Dyket fortsatte kanon och jag såg ett par prickiga räkor, drakfiskar, en krabbsort jag inte visste fanns, svampkrabba. Svampkrabban klipper till en bit av ett svampdjur och fäster på skölden. De bakersta benparet är uppåtböjda för att hålla fast svampdjuret, som så småningom växer till sig efter krabbans form. När jag såg den kunde jag inte få ihop vad det var, men den hade ju ben som en krabba... Rejäl, kanske 30-40 cm och med en klargul klump uppe på. Spännande att lära sig nya saker! I en trädkorall gömde sig en betydligt mindre krabba, inte ens 2 cm, och den hade gjort något liknande, planterat ett miniträd på ryggen. Svårt att låta bli att skratta när man såg den! En ytterligare höjdpunkt var min första octo-bläckfisk. Pytteliten den också, 1-2 cm, men man såg ringarna i mönstret och de små armarna.
Inte superskarpt, men där i mitten är en liten prickig klump som ska föreställa en bläckfisk
På tisdagen hade Jojo fått ihop ett gäng som ville se på valhajar så jag tog chansen och hängde på! En dryg timme från Moalboal ligger Oslob och där matar de valhajar. Lite tveksamt ur ekologisk synvinkel, de var som tama. Men uppenbart bra för affärerna, massor av folk. Men det fanns valhajar så det räckte åt oss med! Dessvärre var väl sikten inget vidare, men de kom nära, så att man kunde få sig en bra titt. Vi var i en timma och det var inte många minuter man var utan en valhaj på näthinnan. Men det är sant, de är ju inte så små...
