Dags för nya äventyr!

Vi lämnar ett snöigt Landvetter, en stund på Arlanda, snöigt där med!

 Hittade denna på Arlanda. JA, det är ju precis jag!

 I Beijing landade vi efter 8 timmars resa. 

Det var såklart många kineser ombord, och redan när vi gick på i Stockholm var det flera som lämnade sina termosar till flygvärdinnorna, alltså precis innanför dörren på planet! Flygvärdinnorna fick resten av resan springa fram och tillbaka med dessa termosar och fylla på tevatten =) 

I Beijing hade jag 10 sega timmar till nästa plan. Tanken var att jag skulle tagit en sväng ut och kikat på muren eller Himmelska fridens torg. Man kan nämligen få ett transit-visa på upp till 72 timmar om man mellanlandar. Men jag hamnade fel, eller rätt eller hur det nu blir, och hamnade i avgångshallen direkt... Äsch. Men jag hade väl lyckats hamna i någon bilkö och lyckats missa det tredje planet i så fall... Man får se det positivt, men de 10 timmarna i Terminal 3 var bra sega! 

Jag får i alla fall säga att flygplatsen var fantastiskt vacker! Det första man såg när man kom in var det böljande taket, spegelblanka stengolvet och såklart var det rent och fräscht överallt. Det blev ett par promenader ut i de olika flyglarna. Blev positivt överraskad över att det fanns vattenautomater, annars brukar flygplatser vara bra på att ta betalt för allt möjligt. Man kunde välja mellan kallt, ljummet eller hett vatten, och ja, jag var en av få som inte hade tagit med min termos!

Efter att ha sett ett antal plan lyfta och landa var det äntligen min tur igen. Fem timmar senare landade vi i Manila. Och dags för ännu mer väntan... För att slippa åka in till stan, och det mitt i natten, hade jag bokat ett tidigt inrikesflyg. Fem timmar till avverkades ganska snart med hjälp av en trevlig holländare som skulle kitesurfa.

Det fjärde flyget gick till Cebu och där blev det frukost och inhandlat flip-flops innan jag hoppade på bussen mot Malapascua. Bredvid mig satt en kvinna med döttrar på kanske 1 resp. 2 år och deras mormor. Så himla söta! De tyckte nog att jag var exotisk med mitt konstiga hår och allt och kollade med stora ögon och vågade sen hälsa och känna på mig och busa lite =)

Den trevlige konduktören bar inte bara allas packning ut och in när folk skulle av eller på bussen, också småbarn, och det var ingen som knorrade för det! Den lilla av mina nya kompisar hade blöja, men när den stora blev kissenödig stannade bussen för hennes skull. Och det var inte mamma eller mormor, utan konduktören som bar av henne, drog ner hennes byxor och vände sedan respektfullt ryggen till medan hon satt vid vägkanten och gjorde vad hon skulle, helt naturligt!

Efter fyra timmar kom vi fram till Maya på Cebus norra ände. Där var det byte till båt och en 20-minuterstur senare var jag äntligen framme på Malapascua! Efter närmare två dygn, och högst sporadiskt med sömn, sedan jag lämnade Sverige var det fantastiskt skönt att få lägga sig ner och vila... Nu börjar semestern!