Från Moalboal tog vi bussen upp till Cebu City och tog snabbfärjan över till Bohol. Väl där checkade vi in på nästa koreanska ställe. Mr Chun som hade dykshoppen var en god vän till Minhye. Tre dagar till med dykning. Här var det kimchi till frukost och middag bara, lunchen åt vi ombord på dykbåten, nudelsoppa, grillade kycklingspett och ris. Lagom till att vi gjorde oss i ordning för första dyket tände besättningen den medhavda grillen bak i aktern, fantastiskt gott!
Dykningen vid den närliggande ön Balicasag bjöd också på ett rejält stim. Detta var lite större makrillfiskar, en halvmeter styck ungefär. Dagen därpå gjorde vi ett galet 40-metersdyk där 5 av de 11 koreanerna lyckades göra slut på luften i motströmmen. Ordentliga vågor när vi kom upp efter det intensiva dyket. Alla hängde fast i båten i en stor klump och sparkade på varandra i väntan på att få klättra ombord igen. Kaos från början till slut! När jag på kvällen diskuterade det hela med divemastrarna över en öl förklarade de att det var två killar som kommit in och ville hänga på. Nej då, ett djupdyk skulle inte vara några problem, hade de svarat, de var ju advanced! Efter 20 minuter satt de tuffa killarna på båten igen...
Nytt djuprekord - 41,9 meter!
En kväll åkte vi in till Alona Beach, där det var lite mer drag, massa restauranger och souvenirbutiker. Vi hittade ett mysigt ställe med sittsäckar, tårna i sanden. Kollade på stjärnor och tog en drink =)
Sista dagen var vi fem dykare, alla rutinerade, på de två guiderrna. Betydligt lugnare och trevligare! Kvällen avslutades på en italiensk restaurang, underbart goda pizzor! Dagen därpå checkade vi ut och tog oss in till staden, Tagbilaran. Vi hann med lite shopping, massage och fika innan Minhyes båt gick. Hennes ledighet var slut, hon var lite avundsjuk på mig som inte behöver börja jobba än!
På grund av det kinesiska nyåret var flygbiljetterna dyra på söndagen, så jag bokade tisdagsflyget istället. Måndagen kunde jag därmed spendera lite välbehövlig tid över ytan. Jag började med ett besök på tarsierreservatet. Tarsieren är ett väldigt speciellt djur. Liten som ett äpple är den en av de minsta primaterna. Däremot är ögonen gigantiska, 150 ggr större än människans, relativt kroppsstorleken. Den kan hoppa fem meter. Huvudet kan snurra 180 grader åt varje håll. De är nattaktiva ensamdjur som har rivir på en hektar där de fångar insekter! Skulle en annan tarsier komma in i reviret och inte låta sig jagas ut slutar det hela med att den biter ihjäl inkräktaren. Om en hona överlever parningen tar det sex månader innan babyn föds och ytterligare sex innan den är redo att klara sig själv. Kanske inte så konstigt att de är en hotad art. Men helt klart fascinerande!
Hyfsade ögonhålor!
Eight sisters - åtta kullar som ligger på rad
Efter dagens strapatser blev det en bläckfiskgryta till middag
